
Kongressen öppnar med pompa och ståt.

Här tas beslut som är viktiga för världens alla industriarbetare. Vi ska snart ta de avgörande stegen fram till bildandet av en ny, stark världsomspännande industriarbetarfederation.


Kongressen öppnar med pompa och ståt.

Här tas beslut som är viktiga för världens alla industriarbetare. Vi ska snart ta de avgörande stegen fram till bildandet av en ny, stark världsomspännande industriarbetarfederation.

Efter en dryg resa är jag nu på plats i Buenos Aires. Det är vår internationella organisation ICEM som ska ha kongress. Dessförinnan ska blir det möte med exekutivkommittén och med sektorsgruppen för pappers och massa som jag sedan i våras är ordförande i. Det är vår här. Träden blommar och värmen är mjuk och len. Vid sidan av allt jobb som vi ska hinna med, kommer vi att få se en tangouppvisning. Vem vet, kanske får man dansa själv också? I väntan på en mer utförlig rapport kan ni alltid gotta er åt denna video
Sedan jag i Dagens Arbete kommenterat regeringens inbjudan till de fackliga centralorganisationerna om samtal, har det på tidningens hemsida dykt upp kommentarer som, enligt min mening, tyder på att kommentatorerna fått ett och annat om bakfoten. Jag tänker på dem som tycker att facket ska bojkotta samtalen med regeringen, bland annat med hänvisning till att vi därmed skulle bli lurade eller på något sätt hjälpa regeringen.
Det där med att bli lurad fäster jag inte något avseende vid. Det visar bara att den orolige inte litar på de fackliga ledare som han/hon har varit med och valt. Om du tycker så ska du säga det rakt ut. I annat fall tyder det kanske på svaga nerver hos betraktaren, mer lämpade för Bolibompa än för facklig kamp. Doktor Sandberg ordinerar i sådant fall att man dricker en kopp varm mjölk och går och lägger sig; det har en lugnade inverkan. För oss andra som har skaplig styrsel på nerverna gäller att vi som fackliga företrädare måste våga och orka samtala med arbetsgivare, konservativa och andra som inte alla gånger stryker oss medhårs.
Fackets roll är att på många olika sätt vara till nytta för medlemmarna. Vi i LO-förbunden har en facklig politisk samverkan med socialdemokratiska partiet eftersom vi menar att det gynnar medlemmarna. Dock är medlemsnyttan för oss överordnad det politiska arbetet, inte omvänt. Vi ska alltså inte blanda ihop fackets roll med partiets; vi står varandra nära men är ändå olika.
De olika fackförbunden, inte minst vi inom industrisektorn, har länge krävt förbättringar vad gäller yrkesutbildning, omställning och arbetsmarknadspolitik. Det är krav som förts fram i avtalsrörelser och på annat sätt. Vi har riktat skarp kritik mot den borgerliga alliansregeringen för att den nonchalerat fackföreningsrörelsen i det politiska samtalet. Nu bjuder regeringen in till samtal; är det då riktigt att själva vägra prata? Knappast.
De borgerliga partierna har vunnit två val i rad. Om det vill sig illa kan det bli ännu fler. Ska vi i fackföreningsrörelsen under denna tid, hur lång den nu blir, avstå från att genom samtal påverka regeringen? Nej, det vore helt fel! Vi har ett ansvar att arbeta för medlemmarnas intressen i alla väder. Vi måste påverka även då det blåser politisk motvind.


Pappers årligt återkommande ungdomskurs hölls denna gång i Göteborg. Ett drygt tjugotal ungdomar från olika avdelningar lärde sig fackföreningskunskap, men tog också chansen att kritisera både sitt fack och sina arbetsgivare. På bilden pågår redovisning av ett grupparbete.
Ett studiebesök på SCAs fabrik i Lilla Edet gjordes också.
På torsdagkvällen spelades bowling och jag var också med. Många klot i rännan blev det… Jag har tydligen legat av mig en del sedan jag spelade senast för sisådär 30 år sedan.