Den lille snickaren, del 12. – Slutet.

juni 4, 2015

Det pyser och fräser. Ånga och imma stiger mot bastuns tak när den lille snickaren, från sin liggande position på översta laven, skvätter vatten på de heta stenarna. Värmen gör gott; armen gör inte längre lika ont. På magen guppar en stor burk Krombacher Pils. Den lille snickaren intalar sig att även denna dryck är bra mot värkande armar. Han funderar på varför detta öl inte finns att köpa på Systembolaget i burkar av denna bastuvänliga storlek. Tillvaron bjuder på många mysterier. Burken ifråga är invandrad från Litauen med ett rörande livsöde, stort nog för en egen berättelse, i bagaget.

Ett snickeriprojekt är avslutat. Vad väntar härnäst? Kanske bör den nyligen installerade panelbrädan täckas med ytterligare lager färg. Ja, så är det nog. Det får dock vänta. När man vårdar en ömmande arm och en capricebenägen själslig utrustning, bör man inte i onödan förta sig. Tids nog, tids nog…

I den trygga förvissningen att Fan, till skillnad från Venus, alltid kommer när man ropar på honom, sluter den lille snickaren ögonen och somnar.


Den lille snickaren, del 11. – Förbandslådan och dess användning.

juni 3, 2015

Den lille snickaren har ont i armen och vänder och vrider på de olika sakerna i förbandslådan. Mest är det pyttesmå plåster av den typ hans far använde för att stoppa blodflödet i ansiktet efter att ha skurit sig med sin gammeldags rakhyvel. Från barndomens lätt grumlade minnesbanker anländer budskapet att han borde bereda sig ett senapsplåster. Det beskrivande namnet till trots känner han sig inte säker på hur ett sådant plåster bör beredas. Hur stort ska plåstret vara? Vilket sorts senap är den bästa? Om han bara kunde komma på i vilken barnbok denna behandling fanns beskriven! Möjligen var kuren avsedd för hästar.

Av oklar anledning erinrar sig den lille snickaren också den gamla och sannolikt fabricerade historien om reseledaren som, vid en bussresa till Hamburg, släppte av sina resenärer för att de fritt skulle kunna spankulera på stadens gator. Man kom överens om att, vid en bestämd tidpunkt, återsamlas på torget Hansaplatz. Till stöd för minnet delade reseledaren, till var och en, ut ett plåster av märket Hansaplast. Vid den överenskomna tidpunkten dök alla resenärerna upp som förväntat, alla utom en. Den felande mannen (ty det var en man) dök upp först flera timmar senare och var då på synnerligen dåligt humör. Han stövlade fram till reseledaren ilsket vrålande: ”Du och ditt djävla Salvekvick!”

Lätt distraherad av dessa funderingar stänger den lille snickaren åter förbandslådan. Med fingertopparna trummar han på lådans lock ett par takter ur Semper Fidelis, innan han ställer tillbaka den på dess vanliga plats högst upp i städskrubben.


Den lille snickaren, del 10. – Rätta sättet att åkalla mörkrets furste.

juni 3, 2015

Förekomsten av tröttsamma snickeriprojekt är i sig bevis nog för att Gud inte existerar. Annorlunda förhåller det sig med mörkrets furste. Hos honom finns alltid råd och stöd att hämta, om inte alltid helt gratis. För att få hans assistans i svåra stunder räcker det inte med att kväda enklare, banala kraftuttryck. Sådant ger han blanka fan i. Nej, det gäller att med största möjliga energi utstöta och kombinera alla tillbuds stående svordomar, helst med inblandning av anspelningar på fortplantningsorganen och deras användning. När grannen förskräckt hämtar in sina barn från gatan och drar ned rullgardinerna, vet man att man är på rätt väg.


Den lille snickaren, del 9. – Måttliga mysterier.

juni 3, 2015

Myrorna är faktiskt borta. Det är dags att få den nya panelbrädan på plats. Den är ju i princip monteringsfärdig, så vad är det nu som tar emot? Brädan är för lång. Den lille snickaren griper fogsvansen och sågar energiskt. Han skräder inte orden över att ingen tagit sig för att skräda sågen.  Till slut går brädan ändå av, faktiskt på exakt rätt ställe. Monteringsdags! Det går inte, ty brädan verkar vara för bred. Det är å andra sidan omöjligt, för den är inte bredare än den som förut satt på samma plats. Mysteriet tätnar. Först efter att, likt Faust, ha sålt sin själ till djävulen, inser den lille snickaren att det är spikar från den i efterhand byggda förstubron som hindrar panelbrädan från att inta sin rätta plats, spikar som icke gav sig till känna när den murkna brädan slets bort i små stycken, men som nu effektivt spärrar vägen. En bågfil finns överraskande nog i verktygslådan och efter flitigt gnidande är de förtretliga spikarna borta. Efter åtskilligt tennisarmframkallande hamrande glider brädan slutligen på plats. Hurra!

Visste ni förresten att fogsvans betyder rävsvans? Se på sågens form så förstår ni varför.


Den lille snickaren, del 8. – Myllret.

juni 2, 2015

Alla spindlar är inte farliga. Rättare sagt: knappt någon av de spindlar som dväljes under svenska garage och förstubroar är farliga. Fågelspindlar och tarantlar lyser med sin frånvaro. Vid närmare påseende ser den lille snickaren att myrorna är desto fler. Vad gör de där inunder? Hur får man dem att flytta? Övertalning hjälper föga. Bekämpning torde vara av nöden. Helst ska sådan vara av miljövänlig, biologisk art. Du går följaktligen mot tomtgränsen, korsar densamma och prejar din granne som, trött efter arbetsdagen, nyss kommit hem. Du frågar honom om han möjligen har en myrslok. Han blir stum och lång i ansiktet, något som föranleder dig att fråga om han möjligen är en myrslok. När grannens ryggtavla försvunnit in genom hans ytterdörr, vänder du tillbaka och letar fram den burk med Myrr som du sedan länge sparat för denna typ av nödlägen. Frikostigt strör du det vita pulvret vilt omkring dig i förhoppningen att envar myra är en myrrsluk.


Den lille snickaren, del 7. – Demontering och nya vänner.

maj 31, 2015

Försök att skruva loss den bräda på förstubron som är närmast den dåliga panelbrädan. Inse att detta inte utan vidare låter sig göras. Verktygslådan har visserligen många tilltalande kvaliteter – t.ex. är den gjord av vacker, blå plåt – men saknar dock för uppgiften ändamålsenliga verktyg. Man får emellertid aldrig ge upp. Sålunda bearbetar man brädan med det de medel som står till buds. Med kroppen skälvande i kramp (i värsta fall av nätters vaka) avlägsnar man till slut brädan och, strax därpå, den trasiga paneldelen. Men vad är det som kryper och krälar?


Den lille snickaren, del 6. – Kraftprovet.

maj 31, 2015

Upptäck hur de stora, vackra blomkrukorna som pryder förstubron hindrar dig i ditt arbete. Lägg även märke till att den största tycks väga minst 100 kg. Lyft med ergonomisk låst rygg och knakande knän ned krukorna på marken. Känn hur kroppen skriker till dig att du inte längre är någon ungdom. Fundera över om sådana krukor inte egentligen är tillverkade för Samuel Beckett att stoppa hans tjattrande, litterära figurer i.

Bildresultat för samuel beckett film